Ni vet, jag var ju så j*vla nervös inför svetsningen? Blandade känslor inför det då jag verkligen avskyr att prova på nya saker. I torsdags på morgonen när jag kommit till Montico så hade jag ont i magen. Jag hade alltså riktig ångest, jag ville verkligen inte. I omklädningsrummet var det okej, bara ont i magen. Men när jag står ombytt och klar i verkstaden så får jag panik. Calle (läraren) säger: "Det kommer gå skitbra!" Det var då jag kände hur tårarna kom, så jag sprang ut från verkstaden, in på toan och satt där. Jag förstod inte ens själv varför jag grät. Visst, jag ville inte svetsa men varför grät jag? Vet ännu inte varför. Fick helt enkelt bara panik. Efter en stund där inne så kom Calle och ropade efter mig. Han fick ut mig från toan och jag fick lov att ta den tid jag behövde för att komma ut till verkstaden igen. Jag fick prata med Anki (min så kallade 'fadder' som ska hjälpa mig) över en kopp kaffe. Från ca 07.30 till 09.30 satt vi och pratade. DÅ kände jag mig bättre. Jag tittade på när Anki svetsade lite och vi pratade jättemycket om olika saker, både om svetsning, psykiskt sjuka människor, nervositet och mycket mer. Och det hjälpte. Efter det långa samtalet kände jag mig mer avslappnad och mer trygg.

Efter att jag bara tittat på en stund så sa hon att jag kunde ha min hand på hennes så jag känner lite hur det känns. Det var bara klumpigt så det gick inte bra, hehe. Men sedan sa hon att jag skulle hålla i svetsen och hon håller bara lite i slangen/sladden/whatever. Det gick bättre. Andra gången gjorde hon likadant förutom att hon lurade mig och släppte svetsen så försiktigt att jag inte kände av det. Sedan visar det sig att jag är en naturbegåvning? Så jävla oväntat. Verkligen. Får jättemycket beröm av både Anki, Mattias och Calle samt en annan elev som heter Tony. Bara för att jag gjorde raka sömmar utan stöd och så. Lärare nummer 2 (mycket snygg dessutom), Mattias, trodde jag ljugit om att jag inte svetsat innan, haha. Kul att höra ändå! Så efter all den snälla kritiken så ökade självförtroende ganska mycket och snart körde jag pinne efter pinne och svetsade ihop massa plåtbitar, haha! Och ja, nu tycker jag det är ganska roligt. Har bara kört pinne i två dagar och i morgon ska jag prova på TIG tror jag. Vet inte än, får se vad Calle och Mattias säger.

Jag vet att någon kommer tycka att jag är jävligt löjlig som lipade inför svetsningen, men jag erkänner åtminstone? Jag tänker ju inte sitta här och dra ihop en historia som inte är sann. Att inte tycka om att prova på nya saker praktiskt är nog inget ovanligt. Det är någon kass spärr jag har i mitt huvud.